Biologisk mångfald eller???

I förra veckan såg jag ett naturprogram om amurleoparder, som lever i de östligaste av Sovjet. Alltid lika intressant och fascinerande med naturens alla förunderliga skapelser som passar så bra i sina miljöer för sitt liv. Vackra graciösa kattdjur med lite tjockare päls än den afrikanska leoparden då amurleoparder lever i ett kallare klimat. Tyvärr är dessa kattdjur utrotningshotade som så många andra av våra djur på vår jord. Det beror ju på en mängd olika faktorer som sammanfaller och gör livet svårare för djuren. Vi fick följa en kattfamilj i ett naturreservat då ett utländskt filmteam varit på plats och gjort filmen i samarbete med en forskare. Just amurleoparder är en väldigt skygg katt och skyr mänsklig närvaro, så de är klart att det var tacknämligt för filmteamet att kunna ta del av forskarens samlade material och bilder genom åren. 
 
När Sovjetunionen föll och marknaden släpptes fri så fick mycket av de täta stora skogarna falla för ekonomin. Parallellt som jägarna organiserade eldsvådor för att driva fram hjortdjuren för enklare jakt. De stora skyddande skogarna är amurleopardens hem och hjortdjuren är dess föda. När både föda och skogar har minskat så påverkar det givetvis leoparderna. Dels drivs dom fram mot bebyggelse och hägn där tamboskap finns. Samtidigt som deras revir skärs av på grund av exploatering av skogar och mänsklig närvaro, så de hittar inga nya individer vilket leder till att de parar sig med sin egen avkomma. Inte nog med det. Man planerar att dra fram en pipeline från de inre av Sovjet fram till kusten. Givetvis längs med de isolerade öar av reservat där leoparderna finns. Därmed minskar sannolikheten ännu mer att det ska ske något genetiskt utbyte mellan de olika leopardgrupperna som finns. Världsnaturfonden gör just nu ett jättejobb med att försöka skapa nya skogskorridorer mellan de olika reservaten för att ett genetiskt utbyte överhuvudtaget ska kunna äga rum och arten ska ha någon utsikt att överleva.
 
Allt detta får jag serverat i min tv- soffa här hemma i Kiruna. Men jag kan inte låta bli att göra reflektioner. Är det så att om ett antal år så kommer det utländska tv-team hit till vår fjällvärld för att granska hur gruvdriften och den mänskliga närvaron påverkat och utarmat Europas sista vildmark? Världsnaturfonden har fått ett nytt projekt att rädda någon av våra svenska utrotningshotade djurarter. Är det månne så att dessa tankar faktiskt kan bli Sanna? Jag hoppas verkligen inte det!
 
rapport från Ylva som värnar om vår obrutna fjällvärld.
 
 
 

Liknande inlägg

Kommentera här: