En mycket blodig historia....

Sydkorea har en en ganska dramtisk och blodig historia av de omgivande ländernas maktpositionering. Än har det  varit den än den andra såsom Kina, som ersattes av Japan. Så kom stormakterna USA och Sovjetunionen som delade Korea mellan sig för att låta Koreanerna få tillbaka styret över sig själva. Med facit i hand har det inte riktigt blivit så.
 
Deras historia fick vi ta del av under invigningsceremonin i olika former av gestaltning till sång, musik, dans och ljussättning. Vi kan bara ana människors lidande genom hänsynslöshet, maktbegär och krig. Likaväl som pendling mellan förtröstan och hoppfullhet till bottenlös förtvivlan och vanmakt. Jag kan bara ödmjukt skatta mig lycklig över min egen fredliga historia. Tack för det vi fick bli en del av!
 
 
 
 

I någon annans skor

 I bland kan det vara mer än nyttigt att få trampa omkring i någon annans skor. Nu undrar ni kanske hur jag tänker nu. Jo för första gången i mitt liv har jag upplevt att någon har demonstrerat mot mig! Hm nåja i vart fall den kongress som jag är en deltagare i. Men upplevelsen och känslan var att de demonstrerade mot mig. I vår urfolksgrupp var jag heller inte den enda med den känslan.
 
Första dan när vi kom till konferensarenan stod en ensam man där med ett plakat som det stod något skrivet på koreanska, men desutom stod han och skrek ömsom på koreanska och ömsom på engelska: -"go away, go home"!  Det är klart man hajar till, där man kommer gående ensam över planen mot entrén iklädd kolt och ryggsäcken på ryggen som enda skydd och tillhygge, och stilla undrar vad det där var för någonting.
 
Dag två hade han fått dit sina kompisar, kanske 500 pers som intog trottoaren utanför arenan. Å då var det en riktig manifestation med utdelning av t-shirtar och solskärmar, med tal, kampsånger och lyfta nävar. Polisen var på plats med sina avspärrningsband i plast och piketstyrkor.
 
Då tyckte jag det var stort å nästan lite obehagligt. Jag som är snäll, vill väl och driver urfolksfrågor i olika sammanhang, hur kan dom demonstrera mot mig?? När detta väl smält in kom nästa tanke som jag aldrig någonsin tänkt förut: -Undras om folk har känt så här i de manifestationer och demonstrationer jag deltagit i tidigare?? Jag har givetvis inget svar på det och jag vill absolut inte tro att det är så..
 
Dag tre förstår vi att det verkligen har eskalerat för när vi anländer till arenan är det ett sådant massivt polisuppbåd med säkert 25 normalstora bussar, som det står skrivet police på med stora mörkblå bokstäver, både på parkeringen och området runt arenan. Poliser i gula reflexvästar i större grupper utplacerade lite varstans, samt patrullerande poliser runt hela området. Det jag aldrig ens skulle komma på i min mest makalösa dröm har hänt; Vi har blivit bombhotade! Ja men det är helt absurt - i min värld alltså!!
 
Ylva rapporterar om insikten om hur nyttigt det är att kliva in i någon annans skor!
 
 
 
Urfolken från Europa på plats i Sydkorea och konferenscentret Bexco,  Sofia från Grönland och Tore från norska sidan av Sápmi. 
 
 
Uppbåd av både polisstyrkor och demonstranter.
 
 
 
 

Med andra ögon

Förra helgen när jag var på kurs i Luleå skulle vi presentera en omvärldsanalys av marknaden, å det är nog precis det jag kommer att göra här också...
 
I morse bestämde jag mig för att promenera här i omgivningarna. Busan ligger vackert i ett rätt bergigt kustlandskap vilket ger en fin karaktär åt stan och kustlinjen. Men det finns ett stort smolk i bägaren. Ja det är så stort så det gör mig alldeles bedrövad ända in i själen. Å det är luften runt omkring mig. Den är helt klart påverkad av förhöjda partikelhalter. Det ligger som ett dis runtomkring mig. Även om himlen här är rätt blå i jämförelse med Peking, eller egentligen hela Kina. 
 
Det är andra gången inom loppet av ett halvår som jag är på flygplatsen i Kina och jag då blev så grymt införstådd med vad dålig luft innebär. Det har satt sina spår!! Hur som helst så lyfte vi från Pekings flygplats precis vid tiden för solnedgång. Himlen, eller snarare partiklarna i luften färgades underbart vackert så som det bara kan bli i en solnedgång. Men jag vet ju att Kina lider av extremt dålig luft så då kändes inte solnedgången lika vacker längre. Just denna dag i Peking hörde desutom till en av de bättre med relativt låga värden och en nästan blå himmel som solen lät sina strålar skölja över landet. Vad är det då som gör att Kina har så dålig luft?? Jo förutom de många bilarnas avgaser så har Kina mycket kolkraftverk och annan tung industri med stora luftföroreningar och låga miljökrav. Ett exempel är utvinningen av jordartsmineraler. I USA la man ner brytningen av jordartsmineraler just för att industrin skitar ner så förfärligt, så Kina tog över stafettpinnen...
 
 
Peking  lite från ovan...
 
Jag vet inte vad man ska säga om det?? Vilket pris ska vi betala för vår välfärd?? Nu kommer vi till min spaning detta är alltså marknaden som styr. Men ska vi låta marknaden styra på bekostnad av precis allt?? Kina har gjort ett val för hur deras indstri ser ut men det här får alltså konsekvenser långt utanför landets gränser som i Busan och Sydkorea. På så sätt är vi alla beroende av vad grannen gör. Likaväl som grannen är beroende över mina beslut och vad jag gör. Så detta mina vänner ÄR och FÖRBLIR ett globalt ansvar för oss alla. Vi kan inte utnyttja vår moder jord som vi gör. Därför tror jag att våra protester mot fler gruvetableringar på vår mark bidrar till att värna miljön. Vi måste jobba mer och hårdare för långsiktiga och hållbara lösningar.  För vad gör vi den dagen när det är är ett faktum att vi inte kan äta guldet som glimmar??
 
 
Busan - bättre än Peking, men långt ifrån bra vill jag påstå...
 
Ylvas funderingar med smolk i bägaren...