Sarvslakt

Nu är vi halvvägs in i september som hittills har varit en ganska blöt och regning månad. Men det är inget som stoppar årets sarvslakt. Ja det var nu förstås en sanning med modifikation för det blir alltför svårjobbat om det är dimma. Så var det i år, så den dagen som var planerad för att hålla gärde uppe på Larkim ovanför Nikkaluokta blev inget med eftersom det var dimma. Det ledde till att det i byn trampade omkring var en mägnd renskötare som oavbrutet spanade upp mot fjället dagen lång för att se om det lättade något - men icke. Dagen därpå var vädret bättre. Visserligen regn men dock så pass högt i tak att det skulle gå att driva in renarna i gärdet.

Det som kan vara så vackart att ha gärde uppe på fjället med hela Kebnekaisemassivet som fond, med hög och klar höstluft blev det inget av den här gången, utan en ganska grå och regning dag mötte alla som tog sig upp på fjället. Ingen höjdare om man glömt regnkläderna hemma!
Eftersom det regnat varje dag i en månads tid så är alla vattenflöden väldigt välfyllda. Vilket också ställer till problem. det är inte bara och bara att ta sig över de strida jokkarna med fyrhjulingar eller cross cyklarna så min kusin Erik fick köra med traktorn till Jokken och lyfta över "fyrrorna" och cyklarna i skopan. Men det flesta valde helikoptern. Fram på eftermiddagen började så sakteliga folk att komma ner med helikoptern igen. Den ena blötare och lerigare än den andra. Tyckte jag hörde nån av piloterna muttra om smutstillägg... Det var nästan så att sista gänget blev kvar på fjället eftersom vädret blev allt sämre och dimman åter sänkte sig.
Renarna som skulle till slakt hade kommit ner och fick nu vänta i fållan på andra sidan jokken över natten och förhoppningar om lite torrare väder fanns ju hos var och en - men ingenting i prognosen lovade på bättre väder.
Dag 2 kom och regnet fortsatte att strila ner. Men renarna fanns ju där så det gick inte att skjuta på slakten. I vanliga fall brukar renarnas horn sågas och brickan med slaktnumret fästas i örat uppe på fjället redan innan de drivs ner - men inget av det var gjort så det var bara att sätta igång att fånga renarna, ge dom slaktbrickor och såga horn. Folket var om möjligt annu lerigare den här dan och det är ju inte konstigt då de stora sarvarna, tjurarna måste läggas ned för att man ska kunna såga hornen och hornen måste sågas då det är inom ramen för vad eu-reglerna säger hur det ska vara levande djurtransport till slakterierna, även om jag personligen tycker att det var lättare förr då djuren avlivades på plats i Nikkaluokta och man körde djurkroppar till slakterierna.
Men en härlig tillställning var det som vanligt trots blötan, leran och det ihärdiga regnet!!
Ylva rapporterar från ett blött och regningt Nikkaluokta.