Högst upp i Sverige!!!

Påskdagsmorgon bjöd på strålande sol och en blå himmel. Ivrigt påhejjad av min yngsta dotter packades matsäcken och klockan åtta var vi redan på väg mot dagens utmaningar och äventyr. Efter nån timme på skotern hade vi passerat elva älgar på en myr och spridda renflockar som rofyllt betade på de, under vårsolens värmande strålar, växande barfläckarna. Redan nu gjorde sig värmen påmind och vi var tvugna att justera klädslen - och kunde inte annat än njuta av fartvinden i ansiktet. Att våren är på väg det är inte att ta miste på!


Alla elva rymdes inte med på bilden...


Carolina lättar på kädseln.

Så kom vi då fram där skotrarna skulle parkeras och vår slutgiltiga klädsel för att så börja vår bestigning av Kebnekaise. Ganska brant, ganska, varmt men ändå helt underbart. När den något svala vinden så småning om gav sig lite till känna var det inte annat än skönt mot våra svettiga ansikten. Efter 1½ timmes uppåtsträvande fick vi så äntligen syn på den högsta av dom alla. Kebnekaises sydtopp 2106 m.ö.h, vit å stor tronar hon majestätiskt, vilande på sin urbregsgrund.


Ja det är makalöst vilken utsikt man har och tänk att vi har privilegiet att bo i dess närhet och i viss mån kunna välja när vi gör en topptur. Jag tycker nog att ord är onödiga njut istället av utsikten vi hade därifrån. Så ofattbart vackert!


ord är överflödiga....


.....




När vi så sett oss någorlunda mätt på den storslagna fjällvärlden - och har närmare en elftedel av Sveriges yta för våra ögon började vi så sakteliga vår vandring nerför berget. Vår väl tilltagna matsäck åt vi vid toppstugan. Den utsikten skäms inte heller för sig. Färden hem gick utan missöden och nog var det med en känsla av stolthet att vi gjort det än en gång, bestigit Sverges högsta topp, vi hade när vi kröp ner mellan lakanen med hettande kinder från sol och vind.

Ylva rapporterar från dom mäktigaste av vyer!





Påsken hur den sett under de senaste seklet....

I Nikkaluokta dyker vanligen påskkärringar upp på påskafton - en speciell Nikkaluokta-tradition, så varför inte en bildkavalkad genom det senaste seklet :)

Påsken 2001

 

Två år senare - påsken 2003

En söt liten påskhare

 

Gänget växer, här är påsken 2005

 

Påsken 2006

 

Påsken 2007

Även dessa två syntes påsken 2007

 

Påsken 2008 och en ny generation påskkärringar har börjat synas

 

Påsken 2009

 

 

Påsken 2010 och en ny era har blivit tradition med "Det stora påskäventyret" för stora som för små...

 


 

Avslutningsvis påsken 2011

samtliga deltagare i "Det stora påskäventyret"

Glad Påsk önskar vi er från Nikkaluokta!!

 

Isfiske

Att man kan lägga nät under isen har jag vuxit upp med och någongång har jag förstås funderat på hur det är möjligt. För några år sedan fick jag vara med om det för första gången. Det krävs lite förutsättningar för att det ska vara möjligt.

Först ska man ha en lämplig sjö och allra helst i lämpligt väder. Givetvis ska en stor matsäck vara medpackad också - inte minst viktigt.


När man kommit så långt ska man skotta bort snön så man kommer ner till isen så där en fyrkant på nån ½ meters långa sidor - jag säger inte vems lott det är att göra det... När det är gjort ska det i "huvudhålet" borras sex hål och i "mottagarhålet" borras fyra hål.

Så ska isen sågasmellan hålen så man får bort det stora isblocket i mitten. Då kan man lungt konstatera att man är ganska trygg på den metertjocka isen :)

 

 

 

 

 

Så här långt har jag ju också varit med i matchen att man måste ha två hål varimellan nätet ska finnas. Men det är nu som jag inser att på något sinnrikt sätt ska man alltså få nätet mellan hålen. Precis så är det. Man har en så kallad isbjörn. Det är en bräda som har en lös del i mitten som sitter fast på en arm. Armen är fäst i ett snöre. På den lösa delen sitter det piggar och med hjälp av snöret och piggarna matar isbjörnen sig fram på undersidan av isen. Man rycker lite i snöret så att armen släpper och "sträcker" sig framåt och piggarna fäster i isen lite längre fram. På så sätt matar man fram isbjörnen bit för bit. Förhoppningsvis har man siktat så bra och att isen är förhållandevis slätt på undersidan så att den hamnar alldeles i närheten av mottagarhålet.

 

 

 

Isbjörnen sänks ner i huvudhålet och riktas in mot mottagarhålet.

 

Med en lång grov järnkrok fångar man in isbjörnen och plockar upp den ur mottagarhålet. På så vis har man fått ett rep som går under isen mellan hålen. Japp nu är man nästna i hamn. För nu är det bara att fästa nätet i ena änden av snöret och dra det under isen till det andra hållet. Nätet fäster man i grova grenar vid varje hål. Ja vad annat kan man säga att nog har någon varit uppfinningsrik som med så enkla medel konstruerat sådana redskap. Förhoppningsvis så ger det resultat också .

 

 

 

Rapport från Ylva som filosoferar kring människan uppfinningsrikedom!!