Vila i Frid

När facebook används helt rätt...

I lördags när jag surfar in på facebook blir jag först alldeles kall och hjärtat börjar slå fortare. Jag vill inte tolka det jag läser... Men man kan inte skriva "vila i frid" om inte någon gått bort. Full av farhågor öppnar jag hans logg och ser en mängd sådana meddelanden. Jag vill inte tro att det är sant. Jag ser att en annan av mina vänner har skrivit något på hans logg så kvickt slänger jag iväg ett sms å undrar vad som hänt. Niklas ringer upp mig å jag kan bara få det värsta bekräftat. Jonas lever inte längre. Jag vill inte förstå. Jag kan inte tro att det är sant. En kille lika gammal som min egen son, en konfirmationskamrat. Men hallå jag vill bara skrika rätt ut "Men Jonas du hade hela livet framför dig...." Men stumt sitter jag där å det kretsar bara en fråga i mitt huvud: Varför? Jag vet bara att jag delar den känslan med alla andra runt omkring Jonas.

Men så händer något på facebook. En av hans vänner öppnar en grupp: "Till minne av Jonas"

Men helt fantastiskt vilken mötesplats. Så många människor som lägger in bilder och minnen. Jag blir så rörd och berörd. Jonas känns helt levande. Somligt skrattar jag åt å känner att ja men klockrent det ÄR Jonas och somligt får tårarna att stiga. Men när jag ser att Jonas egen mor också skriver på loggen, rinner tårarna och med ens förstår jag vilken fantastisk fin grej det här blev. Hur viktig den kan bli för de allra närmaste. Men också viktig för alla att få dela med sig av sin sorg och att på något sätt försöka ta in det obegripliga som hänt. Det gör mig så ont för Jonas egen familj, vilken smärta och vilken sorg. Men att kunna få så många bilder och ord från alla möjliga och omöjliga håll måste ju vara något fantastiskt.

Jonas, en kille mitt i livet. Så glad, så full av energi och engagemang. Jonas, en vän, en bror och en son. Jonas som gjorde det omöjliga möjligt. Jonas som fick människor runt omkring sig att skratta. Mitt första möte med dig var på Sáminuorras förbundsmöte i Funäsdalen. Rätt vad det är kommer du och Janni - ni har bytt koltar med varandra! Janni så full i skratt och du helt oberörd... Minnet får mig att le. Jonas så full av upptåg.

-Jonas hoppas du funnit ro i din själ och att du får vila i frid.
Kram Ylva


Naturkatastrofer eller...

Kan inte låta bli att reflektera lite över vår senaste naturkatastrof - vulkanutbrottet på Island. Även denna har givetvis påverkat oss människor mindre eller större utsträckning. Ett vulkanutbrott kan vi inte styra över å inte göra något åt ut det pågår så länge som det gör. Genom sitt askmoln har den tagit en stor del av vårt luftrum i bestittning och det blir kaos hos människor som drabbas. Somliga rycker på axlarna medan andra verkligen gråter. Ja vi är påverkade här i vår västerländska välfärd. Det är nu jag tänkte lägga det i en relation med de andra nyligen uppkomna naturkatastroferna. Nämligen jordbävningarna i Kina och Haiti.

Åhå- nu kom det, Ylva kan alltså inte bara tycka att allt är eländigt och förskräckligt med denna katastrof. Å det är precis det hon tänker... Genom ett vulkanutbrott kan vi alltså förnimma och förstå att det finns saker vi inte rår över och som ställer till det för oss. Men när jag nu redan lagt ribban genom att nämna Haiti och Kina så ter sig vår katastrof som väldigt ynklig helt plötsligt. Men det är som om vi ibland behöver ha det lite katastrofalt och följa media med sån iver så det säkert inte finns nån rimlig gräns. Ja vi är ju så drabbade - möten måste ställas in och människor kan inte färdas i luften.

Däremot blir kanske en jordbävningskatastrof långt från vårt vardagsrum som en spelfilm vi följer istället för ett nyhetsinslag. Ett vulkanutbrott på Island gör kanske att vi kan förstå vad en "riktig" katastrof kan betyda. En jordbävning som utplånar allt. Inte bara matriella skador utan också människoliv. Det kostar verkligen blod, svett och tårar att både hamna i en dylik situation förutom alla pengar att återskapa en dräglig situation för alla drabbade människor.

I ett annat perspektiv känns då plötsligt ett vulkanutbrott på Island som en ganska blek katastrof - som visserligen kostar massor med pengar den också. Inte minst för de människor som blir drabbade på "riktigt" - människorna hemma på Island. Så jag får nog ändå bestämma mig för att jag har det rätt bra här på Arlanda å ja kan bara hoppas att jag kommer mig hem på onsdag igen efter diverse ombokningar hit och dit :)

Rapport från Ylva som tar det för vad det är.

Keb Classic dag 2

Jaha så var det bara att göra sig klar efter morgonbestyren för att återigen bege sig in i hetluften och följa de tävlande i Keb classic. Dagens etapp:
Start från Tarfalabron och nattlägret förbi fjällstationen upp på Kebnetjåkko och vidare ner över storglaciären, fram till halspasset och brant uppför förbi Kebnekaises nordtopp och kammvandring över till Kebnekaises sydtopp, ner östra leden (=klättring...) ner Jökelbäcken å så till fjällstationen. Men då har dom den "lilla" svängen kvar innan målgång uppför personalbacken till storsten, runda den och sen ner tillbaka och äntligen MÅÅÅL!
Vad ni är duktiga alla deltagare!

Två intakta lag klev över mållinjen: de två tävlande damlagen, de övriga lagen hade under tävlingens gång tappat deltagare i truppen då en eller flera i lagen insjuknat i vinterkräksjukan - hur kul kan det bli??
Men vi fortsätter med lite mer bilder tycker jag - kanske ni får en hint om vilka bedrifter som ligger bakom dessa insatser :)




















Liknande inlägg