Ett ljus har slocknat - vila i frid

Jag har under en längre tid följt Lindas blogg. Linda en 33-årig tjej som under tredje graviditeten för drygt 1½ år sedan drabbades av en elakartad inflamatorisk bröstcancer. Så fort yngsta sonen var förlöst satte man igång att försöka bekämpa cancern men ganska snart förstod Linda att kampen var ojämn och att det bara fanns en utgång. Så igår efter 16 månaders kamp somande hon in i kretsen av de närmaste och återigen droppade mina tårar av medkänsla för familjen som mist en mor, en maka, en vän och livskamrat. Linda har verkligen delat med sig av sitt liv på ett ärligt och rättframt sätt. Genom sin blogg har hon också med alla tankar och bilder verkligen lämnat ett ovärderligt minne av sig till sina söner, där de yngsta inte kommer minnas henne själv, men genom bloggen kommer han påtagligt veta vem hon var och hur mycket han och hans bröder betydde för sin mamma. Linda fick också i höstas pris som årets hjältemamma, vilket hon verkligen var väl värd. Att vara mamma samtidigt som har den största av fiender att kämpa mot.

-Linda genom din blogg känns det som om jag känner dig och din familj och jag vet att förlusten av dig aldrig går att ersätta. Men att du finns där i ljust minne bevarad. Tack för allt du delat med dig av och att din kamp nu är över och du slipper att ha ont.



Länk till Lindas blogg:
http://lindaskriver.blogspot.com/


Hur mycket är klockan??

Så var det dags igen för 32 gången att ändra klockan från normaltid till sommartid. Detta eviga om man ska flytta fram eller bak klockan. Men i allt det förvirrande så brukar det lösa sig och någonstans lyckas alla få samma tid till slut. Förutom att dagarna efter tidsomställningen så får man ideligen höra: fast egentligen är klockan si eller så mycket. Ett ständigt dribblande om hur mycket klockan är eller borde vara eller var för en vecka sen.

 

Jag minns första gången det var dags att ställa fram klockan, det var minst sagt förvirrande då med. Hemma hos oss började vi så käckt ställa om våra klockor men när vi kom till köksklockan ryade pappa i och sa ifrån att vi fick då inte röra den klockan i alla fall. Försiktigt undrade jag varför vi inte skulle ställa om den. Jo men det var ju för att pappa skulle veta när bussen kommer så att han inte skulle missa några gäster. Nå när pappa väl fick insikt om att ställa om tiden gällde alla, även bussarna så lugnade han sig skrattade och lät oss ställa om även den klockan.

 

Denna första gång hade dock Schweiz bestämt sig för att minsann behålla ”normaltiden” och just den här sommaren var jag och min kompis på resa till Schweiz. Nära som det är till grannländerna Frankrike och Tyskland passerade vi gränserna ett antal gånger och det var ett sjå att hålla reda på vad klockan var och när tågen skulle gå så man inte blev kvar på fel ställe. Jag tror att även Schweizarna insåg det för sedan dess har även dom hängt med på normal och sommartidskarusellen. Dessutom blev det en massa kostnader för just alla tidtabeller som skulle justeras så att tåg och dylikt gick vid rätt tid i förhållande till grannländerna. Ja det är mycket att tänka på om man inte inrättar sig i ledet.

 

En annan gång skulle det vara gudstjänst i kapellet i Nikkaluokta och alla gudstjänstbesökare hade intagit sina platser men ingen präst dök upp. Till slut skickades min bror iväg för att kolla om det hänt prästen något. Men det var bara att prästen missat att det varit dags att ändra klockan. Gudstjänst blev det om än något försenat.

 

Jag kan dock inte låta bli att återkomma till frågan om varför vi håller på och ställer om klockan. Jo det är för att försöka bättre nyttja den ljusa delen av dygnet under sommaren. Här på våra breddgrader har det inte så stor betydelse med andra ord eftersom vi har ljust dygnet runt. Och redan nu har vi soluppgång före sex på morgonen. Likadant på hösten i oktober när vi ställer tillbaka tiden så är det för sent på året för att vi ska ha nån nytta av att det är ljusare på eftermiddagarna då det redan hunnit bli för mörkt för att vi ska ha någon egentlig nytta av ljuset på eftermiddagarna.

 

Kanske skulle vi också göra som Ryssland gör. I år ställer dom om sina klockor till sommartid för sista gången och därmed avskaffas den. I stället förskjuter man normaltiden med en timme i alla nio tidszoner

 

En ny dag med nya möjligheter

Jag känner mig så priviligerad att jag får vakna varje dag och verkligen känna en ny dag med nya möjligheter. Visserligen ska jag väl gladeligen erkänna att jag nog för det mesta glömmer bort att känna mig priviligerad. Men ibland glimtar det till och hela jag fylls med en skön kännsla och det kan jag leva på en lång stund. Just nu den här morgonen så är det en sådan dag där jag får känna mig glad och rik på det liv jag har. En eld som sprakar mysigt i kaminen, en fantastisk vy utanför fönstret som jag nog aldrig kan få nog av och att få kliva upp och känna att jag känner mig vid god hälsa. Kan det bli bättre?? Jag har svårt att tro det i alla fall. Jag lever i ett land där jag inte behöver tänka på att väga mina ord så jag inte blir inspärrad. Jag kan röra mig fritt och jag kan planera mina ledigheter som jag vill. Mina barn är vid god hälsa och har jobb eller går i skola. Undra på att man faktiskt kan känna att varje ny dag bär på möjligheter.

Visserligen gick våra helgplaner med Kebenekaise-toppen i sikte i stöpet den här gången på grund av mycket hårda vindar och dålig sikt, men vaddå, helgen har varit bra ändå. Det kommer att komma en ny dag med nya möjligheter och kanske är det då vi når Sveriges tak.

Liknande inlägg