Vem är jag att döma??

I dessa dagar är förberedlesrna i full gång för Stockholm pride festival - hatad och älskad och som sätter så mycket känslor och tyckande i gungning.
 
Att världen är full av kärlek kan vi ju alla hålla med om. Kärleken till mina barn som är den mest villkorslösa kärlek jag någonsin upplevt. Nåde den som kröker ett hår av ondo på mina älskade barn. En kärlek som är så oövevinnerligt stark. Men också kärleken till mina föräldrar är också ganska villkorslös. Som barn är man beredd att försvara och släta över -men det är väl just det som är kärlekens spelregler. Den bara finns som där. Å andra sidan när föräldrarna blir gamla och skröpliga vem om inte jag, är den som borde finnas till på de sätt som jag med min förmåga besitter? Och vem skulle ta kampen för att se till att de får den omsorg och omvårdnad som behövs om inte jag och mina syskon?? Oavsett hur det är så tror jag aldrig min mor och far någonsin slutat älska mig eller mina syskon så där villkorslöst som jag älskar mina barn.
 
Eller den första förälskelsen som väldigt ung, så där som man blir alldeles pirrig i kroppen och helt knäsvag om han just råkade titta åt mitt håll. Sanningen var nog den att det var nog inte ens troligt att han visste att jag fanns där. Nä en barnslig förälskelse men med så mycket kärlek så hälften kunnat vara nog. Jag tror att de allra flesta av oss känner igen oss i beskrivningen. Men den var också fläckfri i all sin överväldigande enkelhet.
 
Med åren har jag också bara fått det ännu starkare befäst att man kan ge så mycket kärlek till så många på så olika sätt. 
 
Men så kommer vi till den här delen av kärleken som man delar med sin älskade, man eller kvinna. Plötsligt blir det en rätt för andra människor att tycka en massa, inte bara i det tysta utan somligt ska diskuteras offentligt. Inte nog med det utan det ska bedömas: - Är deras kärlek äkta? Men hon som är så mycket äldre? Nog kan han få något bättre. Hur kan han älska henne som hon ser ut? Vad ser hon hos honom förmodligen är det bara pengar! Ja ni känner igen det. Kommentarer i all oändlighet. Varför yppar vi ens oss om andra människor? I somliga fall tror jag att det är ett uttryck av vårt eget tillkortakommande och ett sätt att framställa sig själv i en bättre dager. I själva verket vet vi ingenting om deras kärlek och har ingen anledning att överhuvudtaget kommentera den.
 
Så har vi nästa lilla kråka och den är nog inte så liten den. Det är om någon råkar fatta tycke för någon av samma kön. Jag kan bara säga att nog ska det vara gode tufft för att bli mer granskad, uthängd, bedömd och utdömd kan man nog inte bli. Jag kan inte förstå vem som ger oss rätt att döma att den kärleken inte är okej. Det allra viktigaste är väl ändå att kärleken mellan två människor är uppriktig och ingen kommer till skada. En vanlig kommentar är att bara dom låter bli mig så, men likaväl som att jag inte blir förälskad i varenda man jag möter så kan väl inte heller dessa vara "ute efter" varenda kotte. 
 
Oavsett vad du eller jag tycker så förekommer även den här delen av kärlek och det kan vi inte göra något åt, nä jag skulle snarare vilja hylla kärleken. För vad kan vara vackrare än två människor som älskar varandra, innerligt och ärligt och gör varandra lyckliga?
 
Inte vet då jag och med vilken rätt skulle jag kunna döma?
 
 
Mina älskade vuxna barn
 
...men störst av allt är kärleken!

Ack grymma mänsklighet...

Igår såg jag ett program som handlar om syraattacker på kvinnor. Hur kan människor bli så vansinnigt grymma att man vill göra så onda handlingar att med avsikt förstöra människor för all framtid??? JAG BLIR SÅ ARG, FÖRBANNAD, FÖRTVIVLAD, ja mina ord räcker inte till för att beskriva hur jag känner. Det är så att man kan gråta. I djupet av mitt hjärta kan jag inte förstå hur grym man kan bli.
 
Som jag kunde förstå handlar de i de allra flesta fall att män attackerar, i de flesta fall, sina kvinnor. Men även unga flickor ja nästan barn blir också drabbade. En flicka, 13 år, hade blivit utsatt av sin lärare när hon avvisat hans sexuella närmanden. Ja å får inte han henne så ska ingen annan heller få henne så då tar man till syra för att skada. En annan man förklarade att hans kvinna hade så hetsigt humör så hon kunde ta sig till vad som helst så en gång hade hon i rena ilskan hällt bensin över sig själv - dessvärre stod ett ljus alldeles i närheten så hon fattade eld. Mannen hade några små ärr på sina händer som han förklarade att han fick när han försökte släcka elden. Kvinnan däremot var bränd och sargad på stora delar av kroppen då hennes berättelse var att hennes man hade misshandlat henne under hela den tid de varit gifta och hon hade fått nog och ville skiljas, då spärrade han dörrarna till ett utrymme och tände eld på det och när hon försökte ta sig ut kastade han syra på henne...
 
Han påstod också att 99% av de brännskadade kvinnorna hade bränt sig själva! 
 
En annan man var anklagad och satt inlåst, men han hävdade att det var en konspiration mot honom. Det var inte han som hade attackerat sin kvinna med syra utn en annan man. Märkligt nog var det just när hon kom ut från domaren där hon varit och begärt skillsmässa från mannen och det fanns vittnen som sett mannen kasta syran på henne.
 
Jag skulle tro att de enda som tror på dessa mäns historier om hur det gått till är de själva och antagligen hjärntvättar dom sig själva så till den milda grad så dom verkligen tror på att de är konspirationer eller att kvinnorna själva skadar sig så.
 
Vad är det för omänsklighet som driver människorna till dessa onda handlingar??? Det finns inget straff hårt nog mot dessa galna män som gjort detta. Helst av allt skulle de själva få samma behandling, men det är nog inte så man löser det. Just nu arbetar man med att få igenom lagförändringar som ger livstids straff för dessa handlingar och jag hoppas att det hjälper, att våra medsystrar världen över stärker sina positioner på alla sätt och vis.
 
En flicka - kanske 13 år var så ledsen för att deras mamma fått syra över sig och hon hade varit så vacker innan. Men för de här drabbade kvinnorna handlar det inte bara om att de får sina utseenden förstörda för all framtid utan det handlar också om livslångt fysiskt lidande då ärrvävnaderna stramar och drar. Men en kirurg från Englad hade lyckats med en ny typ av rekonstruktioner av brännskador och var på plats i Pakistan för att se hur han skulle kunna hjälpa de kvinnor som fått sina liv så förstörda. Tur att det också finns människor som vänder sig mot dessa avskyvärda handlingar och har kurage att stå upp för de utsatta och försöka rätta till deras men för livet och minska både fysiskt och psykiskt lidande!!!
 
Ylvas tankar kring hur vansinnigt galet fel det kan bli 
 
 
Våra vackra unga flickor som har hela livet framför sig
och som förmodligen aldrig kommer att komma i närheten av de
grymheter som våra medsystrar utsätts för - vilket är förinnerligt tur!!!
 
 

"Jag vill tacka livet..."

Osökt kommer jag in på stroferna ur en sång av Arja Saijonmaa: "Jag vill tacka livet, som gett mig så mycket..." och jag har bara att hålla med. Det är så lätt att glömma bort hur underbart det kan vara och att ta livet för givet.
 
Men en morgon som denna när jag sitter med mitt morgonte på altanens trappa och blickar ut över fjärden. Tidig morgon är det så de enda ljud som hörs är fåglarnas kvitter och en skatas kraxande, lite kluckande vågskvalp och en och annan morgontidig humlas surrande. Annars är det tyst. Morgonsolens strålar glittrar i vattnet och vassen vajar helt sakta i den varma, svaga morgonbrisen. Doften från de daggvåta nässlorna är knapp märkbar och här och var fladdrar en sömnig blekgul nässelfjäril. Tänk bara att allt får vara så outsägligt vackert och stilla och att jag får vara här och nu. det finns alltför många människor som inte kan se allt det vackra runt omkring oss. En del väljer givetvis frivilligt bort att se naturen och livet som sjuder i de lummiga sommarskogarna, medan andra inte ens har någon möjlighet att se något hur mycket dom än skulle vilja. Nä jag är glad åt att jag får se och att jag kan känna det fuktiga gräset under mina nakna fötter och få kunna glädjas och njuta av allt det vackra.
 
Jag vill helt enkelt "Tacka livet, som gett mig så mycket!
 
 
En  av fladdrande blekgula nässelfjärilarna
 
 

Liknande inlägg