Ska det vara så svårt??

Helgen som gick var grabbarna och tjejerna från vår sameby ute på fjället för att samla ren. Det drar nämligen ihop sig för skiljningsgärde snart och då ska byns renar samlas ihop och flyttas mellan 8-10 mil innan vi har dom i gärdet i Kaitum. Just nu är det ganska lite snö på fjället efter alla hårda vindar som varit och blåst rent. Det innebär att det är bitvis ganska steningt och eländigt. För att underlätta arbetet hade man tagit in en helikopter som ska vara behjälplig i arbetet med att flytta renarna. I söndags var det desutom lite flatljus vilket innebär att det blir ganska vitt på fjället och konturerna försvinner. renarna springer lite hit och dit och man måste som skoterförare hålla koll på både renar och terräng.
 
Det är då det händer. En av killarna kör in i sten som inte syns. Det blir tvärstopp och han voltar över skotern och dessvärre finns en liten seg fjällbjörk just där han kraschar så naturligtvis prickar han den också. Men han tar sig upp på skotern igen, kör ner mot dalen, mot bilvägen och byn Ratekjokk och på något vis tar han sig fram till en av gårdarna. Där faller han av skotern. De övriga i gänget har vid det här laget fått klart för sig att han kraschat så man har redan larmat SOS. Man får på en gång besked om att ambulanshelikoptern inte kan lyfta från Gällivare på grund av dåligt väder. Vilket inte är alltför ovanligt, ja att väderförhållandena är sådana att ambulans helikoptern inte kan lyfta. Men markambulans går från Kiruna och kör de 3 milen till Alalahtti. Under tiden har de övriga kommit fram till gårdsplanen också och man får där besked om att vänta in sjukvårdspersonal eftersom det kan var misstänkta nack- och ryggskador då vederbörande just klagar på nack- och bröstsmärtor.
 
Just idag är det bara en 7-8 minusgrader som tur är då han blivit liggande på snön. Det hade lika gärna kunnat vara  -38 grader. Man brer på honom filtar och annat men markkylan kan man inte göra något åt eftersom man inte för röra honom. Här blir han liggande i 2½ timme. Ja men fatta ligga skadad på snön ute i 2½ timme. Varför ska det vara så svårt att få räddningsaktionen att gå snabbare?? Man är max tio minuter från bilväg med skoter. För ambulansen tar det max 30- 40 min att köra från Kiruna och sen 10 min med skoter. Våra grabbar fanns ju där så brist på skotrar var det definitivt inte. Om det nu var befarad nackskada så är det förstås vanskligt att ta honom på någon skoter, MEN vi hade ju helikopter på plats, dock inte ambulanshelikoptern. Så innan alla de byråkratiska kvarnar malt och den civila helikoptern fick uppdraget att lyfta killen i helikoptern över älven till ambulansen så tar det 2½ timme. Det är inte klokt att det ska vara så. Hade det varit -38 grader så hade man ju desutom fått köldskador att hantera. När väl sjukvårdspersonalen var på plats och hade fått på nackkrage och fått fram bår så lastades han in i helikoptern och flögs över till ambulansen. Som tur var var nacken hel så den här gången hade han med sig sin skyddsängel.
 
Ylva funderar på de byråkratiska kvarnarna - hur svårt ska det vara???
 
På flytt med renarna
 
 

Biologisk mångfald eller???

I förra veckan såg jag ett naturprogram om amurleoparder, som lever i de östligaste av Sovjet. Alltid lika intressant och fascinerande med naturens alla förunderliga skapelser som passar så bra i sina miljöer för sitt liv. Vackra graciösa kattdjur med lite tjockare päls än den afrikanska leoparden då amurleoparder lever i ett kallare klimat. Tyvärr är dessa kattdjur utrotningshotade som så många andra av våra djur på vår jord. Det beror ju på en mängd olika faktorer som sammanfaller och gör livet svårare för djuren. Vi fick följa en kattfamilj i ett naturreservat då ett utländskt filmteam varit på plats och gjort filmen i samarbete med en forskare. Just amurleoparder är en väldigt skygg katt och skyr mänsklig närvaro, så de är klart att det var tacknämligt för filmteamet att kunna ta del av forskarens samlade material och bilder genom åren. 
 
När Sovjetunionen föll och marknaden släpptes fri så fick mycket av de täta stora skogarna falla för ekonomin. Parallellt som jägarna organiserade eldsvådor för att driva fram hjortdjuren för enklare jakt. De stora skyddande skogarna är amurleopardens hem och hjortdjuren är dess föda. När både föda och skogar har minskat så påverkar det givetvis leoparderna. Dels drivs dom fram mot bebyggelse och hägn där tamboskap finns. Samtidigt som deras revir skärs av på grund av exploatering av skogar och mänsklig närvaro, så de hittar inga nya individer vilket leder till att de parar sig med sin egen avkomma. Inte nog med det. Man planerar att dra fram en pipeline från de inre av Sovjet fram till kusten. Givetvis längs med de isolerade öar av reservat där leoparderna finns. Därmed minskar sannolikheten ännu mer att det ska ske något genetiskt utbyte mellan de olika leopardgrupperna som finns. Världsnaturfonden gör just nu ett jättejobb med att försöka skapa nya skogskorridorer mellan de olika reservaten för att ett genetiskt utbyte överhuvudtaget ska kunna äga rum och arten ska ha någon utsikt att överleva.
 
Allt detta får jag serverat i min tv- soffa här hemma i Kiruna. Men jag kan inte låta bli att göra reflektioner. Är det så att om ett antal år så kommer det utländska tv-team hit till vår fjällvärld för att granska hur gruvdriften och den mänskliga närvaron påverkat och utarmat Europas sista vildmark? Världsnaturfonden har fått ett nytt projekt att rädda någon av våra svenska utrotningshotade djurarter. Är det månne så att dessa tankar faktiskt kan bli Sanna? Jag hoppas verkligen inte det!
 
rapport från Ylva som värnar om vår obrutna fjällvärld.