Att ha sina sinnen öppna

Efter en magnifik invigning med pompa och ståt av Terra Madre i Turin. Kan vi bara konstatera att nu är vi igång. En delegation på ca 25 samer från norska och svenska sidan av Sápmi är här bland 6000 andra deltagare för att representera, presentera och marknadsföra. Representera ett samiskt urfolksperspektiv med bland annat biologisk mångfald och traditionell kunskap, presentera Terra Madre Indigenuos People 2011 som går av stapeln i Jokkmokk 17-20 juni till våren med några redan nämnda teman men också marknadsföra och berätta om det samiska köket. En fantastisk möjlighet bland människor som är intresserade av att vi alla ska ha tillgång till GOD, REN och RÄTTVIS mat. GOD att den ska smaka gott, REN att den ska framställas på ett giftfritt sätt och RÄTTVIS att den som framställer maten ska få rättvist betalt och blir rättvist behandlad, Sow Foods filosofi som jag tror att var och en av oss faktiskt kan skriva under.

Här på matmässan Salone del Gusto, möter vi hundratals matproducenter som villigt berättar och visar sin mat och jag känner att jag blir glad och har hopp om att vi trots allt ska kunna få äta bra mat och inte bara bli hänvisad till halvfabrikat och processad mat.

Jag knyter kontakter och möter människor från andra sidan jordklotet. Så långt bort från oss - men ändå så nära när det gäller det grundläggande för livet som någonstans att bo, kläder, mat och någon att bry sig om och hålla kär. Alla delar vi dessa perspektiv.

En fantastisk kullinarisk upplevelse på många sätt.

Ylva rapporterar långt bort från Turin och Terra Madre - 'Moder Jord'



Torino - here we comes

När vi lämnade Kiruna snöade det ymnigt, medan när vi klev av planet i Milano sken solen och temperaturen visade på +15 grader likt en solig augustidag i Kiruna mått mätt. Men säg den resa som ska flyta på helt lindrigt. När vi kliver ut från flygplatsen inser jag att vi landat på ”fel” flygplats. Vår buss som ska ta oss till Turin avgår från flygplatsen på andra sidan Milano… Så klart att vi löser det. Men det är på håret för bussen som ska föra vårt 19 man stora sällskap ska just till att avgå – så med livet som insats (ja jag råkade springa ut framför en buss som just börjat köra å ja lovar den tutade vilt på italienskt vis  efter mig) kom vi oss iväg till ”rätt” flygplats. Men för att se allt från den ljusa sidan så fick vi en sightseeing genom Milano och ytterligare mer Italien. Med alperna tronande i norr – inte så pjåkigt ändå.

 

Färden till Turin gick som den skulle och vi anländer till Porto Sosa som vi ska och vårt sällskap fyller de små taxibilarna med sitt bagage med mycket vilja och skohornsprecision, som tar oss till hotellet för incheckning.

 

Där lämnar jag gruppen för att bege mig till Palaisozaki-os stadion för att hämta våra passerkort så vi tar oss in på Terra Madre och matmässan Salone del Gusto. Trafiken är rushig och rätt vad det är i en korsning kommer en kvinna körande i vår fil där vi ska svänga in varpå taxichauffören gör henne uppmärksam på att man inte kan köra hur som helst i den hetsiga trafiken. Kvinnan i den andra bilen blir tydligen lite irriterad och visar det på sitt sätt genom att helt enkelt köra på oss.  Vi är definitivt i en annan del av världen kan jag konstatera.

 

Efter många timmars resande känns det bra med en härlig italiensk måltid i en typisk italiensk restaurang innan sängen känns som det enda alternativet den här första kvällen i Turin.

 


 

 

Underbart är kort

Čakčadálvi - Höstvinter är tiden mellan höst och vinter. En underbar tid - men ack så kort här hos oss innan snön kommer. En tid som så gärna blir lite missförstådd och väldigt ofta ogillad. Dagarna blir allt kortare och solens strålar står lägre för var dag och färgar sluttningarna med sitt rödaktiga sken. Marken täcks av frost eller möjligtvis av ett tunt lager av lite snö som singlat ner genom luften. Träden står kala eftersom höststormen dragit fram med besked. Marken förbereder det sista inför den långa vintervilan. Temperaturen sjuker och det blir minusgrader. Marken blir hård av tjälen som letar sig allt djupare ner i backen. Isen lägger sig på viken. Naturen går i vila. Men här finns också möjligheter till sköna skogspromenader - en eld att koka kaffet vid och grilla köttet. Eller att snöra på sig skridskorna och kasta sig ut på blankisen. Där den nu blivit så tjock att den bär! Där upptäcker man ett nytt landskap som större delan av året ligger dolt för en. Man glider fram och känner fartvinden mot kinden. Man glider fram på ett isfönster och ser det stora grågröna skiftande landskapet under sina fötter. Ömsomt djupt och ömsomt grunt. Stora och små stenar, en rot, ett gammalt däck och en ölburk - de två sistnämnda är inte så kul att se förstås. Lite sjögräs och andra vattenväxter som rör på sig i vattnet därunder isen. Har man tur kan man se nån fisk ila under isens fina fönsterglas. Isen själv är också en vackert verk att skåda - med sina luftbubblor och froststjärnor, med sprickor och en och annan vattenväxt infrusen.

Varför missa en sån underbar men kort tid mellan höst och vinter??
Underbart är kort.






Liknande inlägg