Julen är här!

Så är du julen äntligen här och julaftonen har innehållit precis allt det den brukar göra här i Nikka. Så när som på att min barn i år är spridda över Sveriges land, Carolina i Stockholm hos sina kusiner där, Johanna i Värmland hos Jimmys familj och Jonatan i Boden hos sin far. Men en fin liten jultall med julklappar där inunder har vi. Som det brukar bjöds det på julfrukost i mormors lilla stuga och på kvällen efter Kalle, men före Nordnytt så samlades vi hemma hos oss i vårt hus mormor, Marits gäng och vi för att äta av all den smarriga maten. Bäst som vi håller på att duka fram kommer Yrla och Lova lite skaiga för det är nåt på bron - å innan vi nästan hinner fatta vad som hände rusar en stor tomte in och dansar en svängom med oss alla och lika snabbt som han kom försvann han med ett rungande God Jul.


Paniken la sig och vi bjöd till bords; där fanns lax, sillsallad, silltårta, pressylta, senapsrullad, skinka, köttbullar gjord på ren och älgfärs, prinskorv, suovas ja ni hör ju själva att inte behövde vi vara utan något i år heller. Måltiden avslutades med den sedvanliga fruktsalladen. Ganska gott och läskande. När så disken var undanstökad drog vi oss över till Marits stuga alla 10 och frågar man Lova så tycker hon att tomten dröjde onödigt länge. Men så till slut såg vi en liten trevande ljuslåga där bortanför ladan. Å det var inte ett dugg konstigt att den var trevande för tomten hade förutom sina säckar på ryggen också sina skidor på släp som han drog in i stugan också. Väl på plats gick han lös i julklappssäcken å det var tur att Lova stod vid sidan som biträde för efter en liten stund tyckte tomten att nog hade Marit varit den snällaste så utan reson delade han ut alla klappar till henne. Lova fick då tydligt påpeka att tomten läste fel på lapparna. Erik fick visst också en julklapp fel men det var bara för att tomten ville se honom röra på sig lite!! Ja efter dessa små fadäser gick det ganska bra för tomten och när vi lämnade stugan strax före midnatt höll Yrla på som bäst att engagera stugans alla invånare för det nya familjespelet som absolut borde spelas per omgående... Ganska skönt att komma hem å krypa ner mellan lakanen och sova.

Men visst saknar jag er mina barn!

Tomten fixar självporträtt....




Ylva önskar sålunda från oss alla till er alla en riktigt GOD JUL!

Att skapa traditioner

Vare sig man vill eller inte så har man genom åren skapat sig en mängd traditioner. Det märks särskilt tydligt nu så här inför jul, inte minst på alla adventsstjärnor och ljusstakar som dyker upp i fönstren i början av december. Att göra vissa saker hör liksom till. Somliga traditioner har jag förstås med mig från min egen barndom. Men vad är en tradition och vad innebär det? Ordet tradition är latin och betyder överlämnande, kan jag läsa på Wikipedia. Helt enkelt att seder och bruk lämnas över från en generation till nästa. Ja och varför inte. Egentligen ett bra sätt till kunskapsöverföring om man vill.

 

Javisst har jag också sen jag flyttade hemifrån prytt mina fönster med adventsstjärnor och ljusstakar i alla år. Men jag började göra en sak till också. Baka pepparkakor med hemmagjord deg. Innan jag hade barn själv och bodde i Uppsala bjöd jag in mina vänner på pepparkaksbak. Så där stod vi tillsammans och knådade och kavlade våra degar. Medan doften av nybakta pepparkakor letade sig fram i hela lägenheten. Klart att det kändes mer meningsfullt att baka pepparkakor när barnen väl kom, men seden att bjuda in till bak har hållit i sig. Då vi återvände till Kiruna blev det givetvis min mor, mina syskon och deras barn som härjat fritt i köket och vid ett par tillfällen har vi varit 12-15 st och det har varit en härligt mjölig tillställning och en och annan bränd pepparkaka. Allteftersom barnen blivit äldre har intresset för den årliga bakningen avtagit. Men inte helt så i förra veckan var det dags. Lova min systerdotter, min dotter Johanna och jag kavlade upp ärmarna och gav oss i kast med projekt pepparkakshus. Något vi aldrig gjort förut. Lovas syster Yrla dök också upp efter en stund.

 

Några timmar senare var vi klara. Två nöjda flickor som gick hem med varsin burk härligt doftande pepparkakor och på byrån i hörnet står vår nya skapelse som efter många goda skratt faktiskt blev ganska bra. Dekorerat med kristyr och silverkulor. Den skeva sidan har vi vänt mot väggen och vi planerar redan vilket hus som vi ska ha som modell till nästa år och kanske har vi nu skapat ytterligare en nivå i vår mångåriga tradition.

 

obs! Det är Mumintrollet och lilla My som är med :)

Det gör ont...

Jag kan aldrig leva om mitt liv och därför bär jag med mig alla mina handlingar. Handlingar som har fått konsekvenser som inte var min avsikt. Därför gör det ont. Jag ville så väl. Det är det enda jag kan säga. Jag ville så väl. Det är därför det gör ont.