Jag tänder ett ljus

Du ligger så fridfullt och stilla. Ögonen är slutna och du ser ut att sova. Det onda inom dej kan inte längre göra dej illa. Du finns på en annan plats nu och det är bara ditt tunna, sjuka gamla skal som finns kvar här nu. Men en sak är säker att du lämnar ett tomrum hos oss som finns kvar.
 
Under din krafts levnadsdagar var du en färgrik och stark kvinna. Du är född och uppvuxen i de nordligaste av våra fjäll och vart du än befunnit dej så har dina resor alltid fört dig tillbaka hem. Du har följt dina egna stigar och din vandring här på jorden blev både lång och innehållsrik. Med dina många, långa resor hit och dit i världen var du före i tiden. Idag höjer ingen på ögonbrynet när någon rest långt. Men då när du började med dina resor var det inte särskilt många som reste till alla dessa främmande platser så långt bort.
 
Du har med tydlighet vetat vad du velat och du har med din vilja av järn tagit dig fram.
Även när orken blev sämre och åldern började ta ut sin rätt drev din vilja att ta dig fram eftersom du ville vara med. Jag måste bara le när du som 89-åring for från den ena studenten till den andra för bevars du måste uppvakta dem alla, de är ju dina syskons barnbarn och familjen har alltid varit viktig för dej. Eller när du huxflux dyker upp i Vålådalen på flickornas konfirmation. Du var 90 fyllda och du har sett till att ta dig hela den långa vägen från Kiruna och så får vi bara syn på dej där vid kyrkan. Det är få 90-åringar förunnat att vara så starka och drivna för att organisera en sådan resa. 
 
Men nu efter 93 år är din långa vandring här på jorden över och även om våra tårar trillar över kinderna vet vi att du har det bätre nu och du får vandra vidare. Din tid hos oss här är över, men minnena har vi kvar. Jag tänder ett ljus i den mörka augustikvällen å låter det brinna...
 
Vuoinnastan ráfin - vila i frid kära faster
 
 
 
 
 

Jag blir galen för mindre...

Härom veckan var det dags igen.
Den här gången i en övergiven guldgruva i USA. Om mågon nu missat nyhetsrapporteringen så kan jag bara sorgset berätta att spillvattnet som blivit kvar i någon depå i gruvans inre sprang läck och rann ut i vattendragen i närheten. En senapsgul, eller om man så vill morotsfärgad vattenmassa på uppskattningsvis elva miljoner liter har runnit ut. Ja men fatta ELVA MILJONER LITER VATTEN!!! Det är en himla massa med vatten. Jag kan inte ens fatta hur mycket vatten det är. Men jag kan se på bilderna att hela floden är helt bisarr i färgen. Å detta vatten har runnit vidare till Coloradofloden.
 
Detta är bara en enda liten övergiven gruva i USA, av de 55 000 guldgruvor som finns där. Snacka om tickande miljöbomber. ÄNDÅ vill man fortsätta att starta nya gruvor och återuppta drift i gamla gruvor. Men kära nån. Behöver vi göra så till priset av ren luft och rent vatten. Jag fattar ingenting. Det borde gå - ja det måste gå att återvinna metallerna som vi redan plockat ur marken. Jag fattar att det är dyrare - Men vad kan vara mer värt än ren luft, rent vatten och en ren jord?? Kan någon ge mig ett svar på denna fråga?!
 
 
En bild som jag hittade på nätet som visar resultatet av denna katastrof...
 
 
 
 
 

Gäst i renens rike -del 1

I dagarna har jag just varit gäst i renens rike. Närmare bestämt i Jämtlandsfjällen. På fjällstationen låg en liten broschyr med titeln "Gäst i renens rike" och jag tycker att den helt enkelt var bra så jag villl dela med mig av vad som står där. Det är så lätt att ta för givet att fjället är öde och tomt och att jag bara har att "ta för mig av ödemarken"
 
Först var där en liten faktadel om renen
  • Det finns tre typer av ren i Skandinavien: Vildren, Fjällren och Skogsren
  • Renen är enda hjortdjuren där hornkrona pryder både hane och hona
  • Sommarens mygg gör att renen söker sig högt upp i terrängen
  • I augusti sprids renarna över stora områden när de letar föda
  • Det finns ca 500 000 renar i Sverige och Norge
  • Renen är en duktig simmare
  • Renens främsta sinne är luktsinnet
  • En vit ren symboliserar lycka 
 
Så följde 5 tips om hur du förlänger upplevelsen om du har turen att få se renarna på fjället - fast dessa tips gäller ju för alla djur som faktiskt finns på fjället...
  • I kikare kan du betrakta renarna varsamt på avstånd
  • Undvik att gå rakt mot dem
  • Ju tystare du är desto lugnare är djuren
  • Håll alltid hundar kopplade
  • När större flockar är i rörelse. Sätt dig ner, betrakta och njut
 
Dessa fem tips är faktiskt ännu bättre än man vid första anblick kan tro. Dagens människa har så många järn i elden som driver henne framåt så jag tror att man många gånger drivs av samma hets även på fjället. Fast där om någonstans spelar varken tid eller rum någon roll. I synnerhet i de ljusa sommarnätternas tiderum. Som exempel att hinna fram till nästa stugplats eller fjällstation före alla andra för att få bästa sovplatsen - eller tältplatsen. Medan vandringen över de vidsträckta fjällhedarna borde vara så mycket mer. Att få njuta av rasten vid en porlande klar fjällbäck, eller att se den lilla lågväxta blomman i all sin ståtliga skönhets prakt eller bara få fylla lungorna med all den friska fjälluften och få känna att man lever och njuter mitt i allt det storslagna vackra. När kvällen kommer och man kommit fram till sitt natthärberge så visst kan både axlar, rygg och fötter ömma. Man kan vara blöt av ett ihållande regn eller frusen av en hård vind, men när man fått tak över huvudet och mat i magen och man lagt sig till kvällens vila är det mesta bortglömt. Har man dessutom fått se de där renarna, fåglarna, rävarna, blommorna eller vad det kan vara så känner då jag att jag får fylla på i själens skattkammare.
 
-Ylvas funderingar dagarna efter inte bara kroppens vandring utan även själens!
 
purpurbräcka
 
Nysnö på Templet
 
Med munnen full av mat
 
Jag en gäst i renens rike
 
 
En annan invånare på fjället
  

Liknande inlägg