Jag som är född och uppvuxen här i Nikkaluokta, med Kebnekaise fjällen på min bakgård vet ju vilka förhållanden som kan råda och råder just nu. En högalpin terräng med många och trånga dalar omgivna av höga toppar och många branter. Å nu med detta hårda väder. När jag säger att det är ingen sikt så menar jag verkligen det. Tänk er en vind som blåser så hårt att man har svårt att gå upprätt blandat med snöbyar förutom den snö som själva blåsten åstadkommer och snön som träffar ansiktet känns som nålar. För att citera en av killarna om sikten: "Det är som att försöka se genom en pingisboll". Då börjar man kanske förstå att vädret är sämsta tänkbara. Området som ska sökas av är inte särskilt stort men med djupa dalar och tvära branter och höjdskillnader på flera hundra meter. Ja det går alltså inte att etablera skallgångskedjor utan på sin höjd kan man få ett gäng att söka av någon bergsplatå medan ett annat gäng söker av dalgången intill. Å då kan man ändå missa något så stort som Globen på bara 20 meters håll!!!

Något har hänt som gjort att planet så abrupt tappade kontakten och försvann. Vad vet vi inte just nu och i det område så kan vi bara befara det värsta. Eftersök och spaningar pågår dygnet runt och nu medan jag skriver hör jag hur det i nattmörkret flygs över vår dalgång för vilken gång i ordningen vet jag inte. Patruller byter av varandra och arbetet i vår mest högalpina terräng fortsätter oförtrutet vidare medan vi följer nyhetsrapporteringen både live här i Nikkaluokta där vi snubblar över media i varenda vrå men också via tv:n och det saknade planet finns på allas läppar.

Direktrapport från Ylva på plats i stormen i Nikkaluokta.

En vy i VACKERT väder precis i Hercules planets färdväg.

Här kan man plötsligt få en insikt om vilken teräng som räddningsmanskapet har att söka av....

Å här en liten närbild på just Drakryggen och Kebnekaise-toppen som förekommer i räddnigsaktionen.

Båda bilderna är tagna vid midnatt den 11 juni 2011