Men så på fredagskvällen när det mörknat i all den hårda blåsten och dåliga sikten öppnar sig himlen i alla fall för en stund. Ett mörkt stjärnbestrött himlavalv, varvat med de små röda lamporna från helikoptrarna som oavbrutet fortsatte sitt sökande. Rätt var det var så liksom rann norrskenet fram. Å vilket magiskt norrsken. Det dansade fram och tillbaka i blåa, gröna, röda och lila nyanser. Ett skådespel så fantastiskt. När så dansen så småning om ebbade ut visste man inte riktigt vad man skulle tro och vad man sett. En skymt av naturens krafter i kombination med all den hårda blåsten runt omkring en, som man inte ens tänkte på just där och då. Kanske var det en stilla tröst att naturen ville visa det vackra? Vad vet jag, men det var i alla fal magiskt vackert, en strålande dans!!

Ylva filosoferar