En känsla av sorg

Ni som följer min blogg vet ju att vi haft några intensiva dagar i Nikkaluokta med anledning av kraschen med det norska Hercules planet. Redan under dagen på lördagen visste vi att våra nära och kära hade varit med på Rabots glaciär och funnit både vrakdelar och kvarlevor, vilket påverkade oss alla. Precis som min kusin Erik Sarri säger i reportaget med norska Tv2 så känner vi inte dessa människor som omkommit men på något vis har vi skapat en relation till dom eftersom vi levt så intensivt mitt i alltihop. Vi känner sorg över den tråkiga utgången och sänder en tanke av varmt deltagande till de anhöriga.

Många av oss var närvarande under den presskonferens som hölls under lördagkvällen på övervåningen  i Restaurangen i Nikkaluokta då man kungjorde att uppdrag räddning var avslutat och att ingen i besättningen längre var i livet. När så man där och då utlyste den tysta minuten rann mina tårar och många lämnade rummet märkbart berörda.

Här kommer länken där min kusin Erik så bra sätter ord på det vi alla känner:

http://www.tv2.no/nyheter/innenriks/herculesulykka-erik-sarri-leita-med-livet-som-innsats-3736165.html



Liknande inlägg

Kommentera här: