Ja nog är det med ganska enkla medel man känner att man blir till glädje. För det var med glädje vi mottogs av de bekanta och släktingar vi har på boendena runt om i Kiruna. Vi var nog inte helt beredda på att vi själva skulle bli så berörda. När vi sätter igång och sjunga och joijka ser vi hur en av våra gamla vänner från vår älvdal, Kalixälvdal, sitter med tårar som rinner längs med kinderna och ännu mer när vi startar bildspelet och hela senariot utspelar sig på "hemmaplan", med våra vackra majestätiska fjäll och vår oslagbara natur som finns runt Nikkaluokta med omgivningar. En annan utbrister att men det är ju Tuoplagorni och vänder sig strålande till sin granne och säger: -Såg du så mycket snö det är på Tuolpagorni.  Det var så att jag själv hade svårt att hålla tårarna tillbaka...

Men håll med om att det är vackert!!