Ett möte som berör

I måndags var det Sámi álbmotbeaivi - samernas nationaldag 6 februari. Dagen till ära hade min syster Marit, jag och vår gode vän Bruno Wallenström satt ihop ett program med temat "En bild, smak och musikupplevelse" som vi besökte äldreomsorgen med i Kiruna. Vi tänkte att nog ska våra samer som finns på boendena också få ta del av att vi firar nationaldag. Så vi trotsade den stränga kylan på minus 30 och lastade in allt vi behövde vad avsåg klaviatur, förstärkare, bildkanon, dator och inte minst de torkade renköttet, kaffeosten och laibbin - vårt hembakade bröd.

Ja nog är det med ganska enkla medel man känner att man blir till glädje. För det var med glädje vi mottogs av de bekanta och släktingar vi har på boendena runt om i Kiruna. Vi var nog inte helt beredda på att vi själva skulle bli så berörda. När vi sätter igång och sjunga och joijka ser vi hur en av våra gamla vänner från vår älvdal, Kalixälvdal, sitter med tårar som rinner längs med kinderna och ännu mer när vi startar bildspelet och hela senariot utspelar sig på "hemmaplan", med våra vackra majestätiska fjäll och vår oslagbara natur som finns runt Nikkaluokta med omgivningar. En annan utbrister att men det är ju Tuoplagorni och vänder sig strålande till sin granne och säger: -Såg du så mycket snö det är på Tuolpagorni.  Det var så att jag själv hade svårt att hålla tårarna tillbaka...
Men håll med om att det är vackert!!
1 Gudrun Zachrisson:

skriven

Ni är oslagbara!Jag förstår att alla blev jätteglada och berörda.Jag följer alltid bloggen, Ylva, och har stort utbyte av den. Både det du skriver och fotona är så fint!Hälsa Marit! Kramar från Orsa, Gudrun och Erik

2 Elisabeth:

skriven

Så fint att läsa Ylva och även jag blir tårögd av det du berättar.

Kommentera här: