Čakčadálvi - Höstvinter är tiden mellan höst och vinter. En underbar tid - men ack så kort här hos oss innan snön kommer. En tid som så gärna blir lite missförstådd och väldigt ofta ogillad. Dagarna blir allt kortare och solens strålar står lägre för var dag och färgar sluttningarna med sitt rödaktiga sken. Marken täcks av frost eller möjligtvis av ett tunt lager av lite snö som singlat ner genom luften. Träden står kala eftersom höststormen dragit fram med besked. Marken förbereder det sista inför den långa vintervilan. Temperaturen sjuker och det blir minusgrader. Marken blir hård av tjälen som letar sig allt djupare ner i backen. Isen lägger sig på viken. Naturen går i vila. Men här finns också möjligheter till sköna skogspromenader - en eld att koka kaffet vid och grilla köttet. Eller att snöra på sig skridskorna och kasta sig ut på blankisen. Där den nu blivit så tjock att den bär! Där upptäcker man ett nytt landskap som större delan av året ligger dolt för en. Man glider fram och känner fartvinden mot kinden. Man glider fram på ett isfönster och ser det stora grågröna skiftande landskapet under sina fötter. Ömsomt djupt och ömsomt grunt. Stora och små stenar, en rot, ett gammalt däck och en ölburk - de två sistnämnda är inte så kul att se förstås. Lite sjögräs och andra vattenväxter som rör på sig i vattnet därunder isen. Har man tur kan man se nån fisk ila under isens fina fönsterglas. Isen själv är också en vackert verk att skåda - med sina luftbubblor och froststjärnor, med sprickor och en och annan vattenväxt infrusen.
Varför missa en sån underbar men kort tid mellan höst och vinter?? Underbart är kort.