Förtroeende

Att ha förtroeende och att ge förtroeende är otroligt stora saker. Ett kapital som absolut inte kan ersättas eller mätas i pengars värde överhuvudtaget. Jag tror att de allra flesta har ett behov av att dela med sig av både stort och smått. Jag kan inte ens avgöra vad som är stort eller vad som är smått. Det är givetvis olika för varje enskild individ. Men däremot menar jag att få ett förtroeende är en av de dyraste och mest svårhanteliga "gåvor" vi får. Gåvor ska vi vara tacksamma och glada för och ja jag blir lite stolt och glad när jag blir utsedd att förvalta det kapitalet - men det är inte alltid lätt att veta hur man ska handskas med ett sådant. Nä det kan baske mej vara rent ut sagt skitsvårt. Å plötsligt kan jag känna mig lite bakbunden...

Att ge förtroeende är också ett mångfazetterat perspektiv.

Men Ylva tänker ni kanske - va nu inte så dramatisk å krångla inte till något som är både enkelt och självklart.

Kan helt riktigt vara precis så enkelt och odramatiskt som det bara kan vara - MEN människor rumtomkring gör att plötsligt känns ett lämnat förtroeende som var mans rätt att både tycka tänka och fördöma. Ja jag vet att nu börjar ni tycka att Ylva vad trasslig du är - å ja det är kanske inte så himla enkelt ändå. Att ge ett förtroeende är att också att lita på någon. Att bli sviken och bli besviken kan bli ett resultat av det. Ändå har många människor runt omkring mig ett stort förtroeendekapital. Det vill säga att jag återigen vill lita på dessa trots att det blev tuffisgt i kanten. Men okej jag vill ta risken eller egentligen ge dessa chansen ännu en gång att visa på att jag kan lita på vad som är sagt...

Men minns ändå att fördöma kan så himla många och så enkelt. Det är svårare att se det fina och det goda och att dessutom sätta ord på det...

Ylva filosoferar om livets möjligheter att bli fälld av krokben

Kommentera här: