Det gäller din pappa...
Ja hejsan det här var från intensivvårdsavdelningen...
Hjärtat gör en volt i bröstet och tusen tankar hinner fara genom huvudet, vad är det nu som hänt, lever han, var har han varit? För på tusendelen av sekunden vet jag att det handlar om min pappa. Det är bara någon dag sen pensionen kom så han har nog pengar kvar ännu.
-Det är ingen större fara med din pappa men han ligger här för observation. Man fann honom liggandes i en trappuppgång i natt med jack i huvudet, så han är sydd med 12 stygn. Han klagar på smärtor i bröstet, jag tror det är muskulärt men vi ska röntga för säkerhets skull. Hans öga är inte så vackert. Han har en rejäl blåtira men ögonläkaren ska titta på det så vi vet att inte själva ögat är skadat. Stilla undrar jag om han är nykter ännu, men det är han inte.
Senare under dagen kommer han att flyttas till avdelningen. Samtalet med sköterskan är över. Jag vet inte vilken gång i ordningen under de senaste åren jag får samtal från sjukhuset som gäller min pappa. Jag vet också att det här är inte sista gången heller...
Varför gör han så här mot sig själv? Och varför gör han så här mot oss? Jag har inget svar på frågan. Jag har ställt den så många gånger och aldrig någonsin kommer jag att få svar. Skulle jag ställa den till honom har han nog inget svar attge han heller. Han är slav under alkoholen - han klarar inte av att välja själv längre. Innan dess ville han nog inte välja. Han tyckte nog han hade kontrollen och klarade att dricka måtligt. Dessutom är det skamligt att prata om folks alkoholvanor. Men varför har just han trillat dit så rejält? Det är också en fråga jag ställt mig tusen och åter tusen gånger. Men jag har inget svar. Jag vet inte varför det blev just han.
Han betraktas i mångas ögon som mindre värd. Men det jag vet är att han är en människa precis som du och jag och råkar vara min pappa.
Min pappa lever inte längre men han hade ett långt och innehållsrikt liv. Det här skrev jag 2003.
Rapport från Ylva som filosoferar om livets alla lägen...
skriven
I mina ögon och i mitt hjärta är han GULD värd! Såå generös med värme. Som barn upplevde jag honom som den allra roligaste, snällaste, lekfullaste och starkaste vuxna människa i min omgivning. Även i mitt vuxna liv fanns allt det kvar, även om jag också såg att alkoholen tärde på honom fysiskt och mentalt. Kram Ylva!