Mitt språk

Sámigiella, gollegiella, eadnigiella, muhto dát ii lea mu vuostas giella...
Samiska, gyllene språk, mitt modersmål men det är ändå inte mitt första språk...

Det här med språk är något vi alla äger rätten till på ett eller annat sätt, för kommunicera är en självklarhet. Ingen skulle förbjuda oss att prata... eller hur var det med den saken egentligen?? Idag kan vi inte tro att vi blir förbjudna att prata. Men det är inte längre sen än när min pappa och hans syskon var barn. Alltså människor som finns i livet idag, faktiskt blev förbjudna att prata. Ja det vill säga OM man inte använde sig av majoritetsspråket svenskan. Detta iträffade när barnen kom upp i mogen skolålder. Det vill säga 7 år gamla. Min farfar spände risslan för hästen och lastade släden full med de mindre barnen. Å med en barnaskara bestående av 14 st kan man ju förstå att en handfull var i skolålder. De stora barnen fick åka skidor den 9 mil långa färden till Jukkasjärvi från Nikkaluokta. Där låg nomadskolan för samebarnen. Skolkåtor med risade golv. Ja för huga inte fick ju samerna gå i skolhuset de kunde ju kanske inte överleva när de kom tillbaka hem om de hade fått läppja på civilisationens sötma. Å vem annars kunde veta samernas bästa bättre än stadsmakten... Inte då dom själva i alla fall. Det kan ju var och en begripa!!! Å här i den skolmiljön fick inte min far och hans syskon använda det enda språk de kunde : samiskan. Nej för här var det svenska som gällde...

Inte undra på att jag inte fick mitt modersmål som mitt första språk - För det kan inte finnas en vettig förälder som vill sina barn så ont att de ska behöva få sig ett språk som man ändå inte får använda! Staten stal mitt språk! Jag har aldrig fått någon ersättning för det. Däremot har jag fått lägga ner tid och pengar för att få mitt språk igen.

Men tänk er hur en lektion såg ut i skolkåtorna. Nu pratar vi 20 och 30-tal. Det fanns inte tv och dagstidnigar var det sparsamt med i "obygden" liksom andra böcker. Så kommer då samebarnen till sin lektion där de ska lära sig alfabetet - det svenska. Bilder är också bra att använda sig vid inlärning. Man börjar pedagogiskt med första bokstaven i alfabetet A. Så långt är allt väl men när vi kollar bilden också... A som i APA... Ett skämt. Sådana märkliga djur kan ju bara inte finnas. Fanns ju inte en enda som sett eller hört talas om apa. Å vilket ord sen AAAPAAA. Lustiga ord de där svenskan har. Så gick det väl bra med några bokstäver till man kom till bokstaven E ja men tänk själv E som i vaddå??? Just det E som i ELEFANT... Mer behöver väl inte sägas?

För att summera hela dagens inlägg så kan jag fortfarande säga att kampen -för det är en kamp- till rätten att använda mitt språk fortsätter här och nu 2010 i upplysta Sverige. Jag måste argumentera och försvara varför vi ska ha sameskolor och samedagis. Jag måste kämpa om rätten till språket för mina barn - ja för alla samiska barn!

Undras hur många barn som fanns på de risade golven i skolkåtorna???

Kommentera här: