När vi så sett oss någorlunda mätt på den storslagna fjällvärlden - och har närmare en elftedel av Sveriges yta för våra ögon började vi så sakteliga vår vandring nerför berget. Vår väl tilltagna matsäck åt vi vid toppstugan. Den utsikten skäms inte heller för sig. Färden hem gick utan missöden och nog var det med en känsla av stolthet att vi gjort det än en gång, bestigit Sverges högsta topp, vi hade när vi kröp ner mellan lakanen med hettande kinder från sol och vind.

Ylva rapporterar från dom mäktigaste av vyer!