Alltså nu är det kokta fläsket stekt - och kokt omigen...

Jag fattar att ni nu undrar över vad Ylva nu tänkt och reflekterat över med den inledningen...

 

Jo mina vänner nu ska ni få höra.'Av någon outgrundlig anledning har ett gäng av motståndare av flyktingar kommit på en lysande idé. Den är så lysande att det brinner lite varstans i Sveriges avlånga land. Så ja visst lyser det upp. Men sen då - där tar det slut med upplysningen i min värld. Det finns alltså ett gäng eldglada människor i Sverige som tror sig göra en välgärning genom att tända eld på tillfälliga asylboenden. Det är då jag ställer mig frågan: -Hur tänkte ni nu???? Om ett antal skolbyggnader, hotell och what ever bränns ner för att människor på flykt inte ska komma hit så tror jag att något skett i det blå skåpet... Ja jag orkar inte ens citera allt i dess rätta ord. Å varför nu inte kan ju säkert många tänka... Jo men hur smart är det att bränna ner en massa byggnader i Sverige för att vi inte ska ge tak över hvudet åt människor som behöver hjälp. Givetvis kostar det en del slantar att ge hjälp åt andra - men i allsin dar, finns det en enda vettig människa som tror att det blir billigare att bränna ner dessa byggnader bara för att slippa få hit flyktingarna??? I min värld så är det så himla lågt och korkat - men kanske inte i din... Vad vet jag.

Å kom inte å säg till mig att det blir billigare att bränna ner en massa byggnader än att hjälpa människor på flykt. 

Vi skattebetalare åker på att pröjsa uppbyggnaden av alla nerbrunna byggnader - hur kan det bli billigare???

 

Nå men så här tänker då jag:

Aldrig någonsin hade jag velat lämna Kiruna av tvång. Å dessutom vara tvungen att bege mig till ett annat land där jag varken kan läsa eller skriva, än mindre göra mig förstådd. Att på bara några få minuter få det till mig att mitt hus kommer att förintas i nästa eldstrid så ta ditt pick och pack å dra. Jag VILL aldrig flytta från mitt hemland - så varför är vi så naiva och inbillar oss att människor helst av allt vill lämna sitt eget land bara för att bo i det braiga Sverige... 

 

Jag kommer aldrig förstå hur det på allvar känns och jag kommer aldrig att tro att det någonsin händer mig. Men hur skulle det ge mig rätten att säga till människor som just precis varit utsatta för det. Ni är inte välkomna hit för ni stör min sfär och ni stör min svenskhet. För att dessutom syna det lite till i sömmarna så vad säger det att dessa människor som hamnar här ens VILL umgås med mig. För vad säger att jag är så bra eller så trevlig att alla bara längtar efter mig.... Hemska tanke - eller hur, att jag inte skulle vara god nog att umgås med.... 

 

Just i dessa dagar kan vi bara förhålla oss till att människor flyr från något så hemskt som vi inte kan förstå. Dom kommer hit i tusentals ja så är det. Vi är dåligt förberedda och många av oss ser det som ett hot. Men i allsindar vad är alternativet?? Ska vi skicka tillbaka dom till Syrien eller vilket land de nu flyr ifrån?? Jag fattar inte - Ge mig ett klokt svar och jag lyssnar - men säg inte att Sverige kolpasar på grund av flyktingarna för det är inte trovärdigt. Nej flyktingarna kommer för att de lämnar fasor bakom sig sm vi inte kan förstå vidden av, sorg över förlusten av att TVINGAS lämna hemlandet och alltför många har en sorg av förlusten av nära och kära. Ska vi då bästa svenskar vara så småaktiga att vi bränner ner tänkta flyktinganläggningar och dömer dessa människor på förhand - ja då är vi inte ett dugg bättre än de människor som tvingar dessa skaror på flykt!!!

 

Hårt men sant. låt oss därför istället försöka skapa en bättre framtid för oss alla. Jag säger inte att det är enkelt eller friktionsfritt. Men om vi har en annan attityd tror då jag på människans goda vare sig vi är svenskfödda eller ej att vi alla kan bidra med det lilla. Jag tror att innerst inne vill alla människor ha lugn och ro runt sig. Sova gott om natten, ha mat för dagen och ett hem att bo i, helst i sitt eget hemland, vare sig det ligger i Sverige, Syrien eller Eritrea.

 

Ylvas tankar i en svår situation -men låt oss försöka hjälpas åt utan att tro att vi är förmer än någon annan!