Höj blicken

Himlen har en djupt blå nyans och månen är nästan helt rund. Förmodligen har vi fullmåne ikväll. Stjärnorna glimmar högt ovanför oss på himlavalvet. Sakta gryr dagen. Solen kommer att precis orka upp över horisonten och färga de snöklädda fjällen runt om oss med sina rosa strålar. Nu är det inte många dagar kvar innan hon har sin vintervila i några veckor innan hon åter syns efter årsskiftet, med sin blodröda skärva precis i horisontlinjen. Likt en sovande människa som hastigt blinkar till innan hon åter sluter sina ögon för att sova ännu en liten stund. För oss som bor här i Kiruna så hör det årstiden till. Våra korta dagar med några få dagsljustimmar på dagen. Visst kan man tro och tycka att det är mörkt. Men enligt min mening är det faktiskt mycket mörkare i oktober innan snön har kommit. Nu reflekterar snön allt runt omkring oss. Ännu mera nu när vi har fullmåne. Det är som en stor trygg ljuskägla som belyser fjällen och ramar in hela vårt nattliga landskap så storslaget och vackert. En dag som denna med bitande kyla gör att träden står så majestätiska, tyngda med all den vita snön över sitt grenverk. Snön ligger orörd och inte en vindpust är i rörelse. Hela landskapet är som en sagobild hämtad ur någon av Elsa Beskows böcker. Kommer man lite utanför själva Kiruna blir det ändå mer påtagligt vårt vackra vinterlandskap, med fjällen majestätiskt tronande runt omkring.

Vilken förmån det är att få uppleva och se allt detta vackra som är en del av moder jords skapelse. Visst biter det friskt i kinderna och nästippen, men man får ju klä sig väl och vad gör väl det att man blir lite kall när man ändå har någonstans att komma in. En eld att värma sig vid och en kopp med rykande het choklad och en macka gör också susen. Hur ska vi annars uppskatta solens värmande strålar tillfullo om våren om vi inte känt på riktig kyla?

Ännu en liten stund har vi ljust innan skymningen kommer och bäddar in landskapet i sin gåtfullhet. I mörkret blir skogen lite trollsk med all snön och det obrutna snötäcket och månens sken som kastar långa skuggor mellan de snöiga träden. Kanske bryts det med ett och annat djurspår. Men även djuren håller sig stilla när temperaturen faller och når sina låga bottennivåer. Att färdas genom skogen i mörkret är också en alldeles egen upplevelse som jag inte vill ha ogjort.

Så du glöm inte bort att höja blicken å ta del av midvinterns häftiga scenarior. Det är så lätt att glömma bort allt det vackra som finns runt omkring oss.

Solens strålar färgar fjällens sluttningar rosa



1 Anna:

skriven

Vilken härlig och så sann beskriving, de här är vinter och den vill man inte vara utan, trots imma på glasögon, röda kinder och näsa.

Och bilden gillar jag skarpt.



Kram

2 Petra:

skriven

Så sant, så sant!

Kommentera här: