Högst upp i Sverige!!!

Påskdagsmorgon bjöd på strålande sol och en blå himmel. Ivrigt påhejjad av min yngsta dotter packades matsäcken och klockan åtta var vi redan på väg mot dagens utmaningar och äventyr. Efter nån timme på skotern hade vi passerat elva älgar på en myr och spridda renflockar som rofyllt betade på de, under vårsolens värmande strålar, växande barfläckarna. Redan nu gjorde sig värmen påmind och vi var tvugna att justera klädslen - och kunde inte annat än njuta av fartvinden i ansiktet. Att våren är på väg det är inte att ta miste på!


Alla elva rymdes inte med på bilden...


Carolina lättar på kädseln.

Så kom vi då fram där skotrarna skulle parkeras och vår slutgiltiga klädsel för att så börja vår bestigning av Kebnekaise. Ganska brant, ganska, varmt men ändå helt underbart. När den något svala vinden så småning om gav sig lite till känna var det inte annat än skönt mot våra svettiga ansikten. Efter 1½ timmes uppåtsträvande fick vi så äntligen syn på den högsta av dom alla. Kebnekaises sydtopp 2106 m.ö.h, vit å stor tronar hon majestätiskt, vilande på sin urbregsgrund.


Ja det är makalöst vilken utsikt man har och tänk att vi har privilegiet att bo i dess närhet och i viss mån kunna välja när vi gör en topptur. Jag tycker nog att ord är onödiga njut istället av utsikten vi hade därifrån. Så ofattbart vackert!


ord är överflödiga....


.....




När vi så sett oss någorlunda mätt på den storslagna fjällvärlden - och har närmare en elftedel av Sveriges yta för våra ögon började vi så sakteliga vår vandring nerför berget. Vår väl tilltagna matsäck åt vi vid toppstugan. Den utsikten skäms inte heller för sig. Färden hem gick utan missöden och nog var det med en känsla av stolthet att vi gjort det än en gång, bestigit Sverges högsta topp, vi hade när vi kröp ner mellan lakanen med hettande kinder från sol och vind.

Ylva rapporterar från dom mäktigaste av vyer!