Att möta nya människor är alltid en spännande utmaning. Man vet verkligen inte vem man möter. Men med en nyfiken öppenhet har man möjligheten att lära sig så mycket och att nå nya insikter. Men det gäller att inte döma eller att kategorisera. Inte heller tro att bara för att man besitter en viss ålder eller ett visst ämbete sitter på en sanning som ingen annan har tillgång till. Nä i det här läget gäller det att ödmjukt och intresserat möta varje ny människa med en öppen nyfikenhet för att ha minsta chans att få tillgång till de finaste av möjligheten: Min medmänniskas egna erfarenheter. Där spelar varken ålder eller yrke någon roll.

En genuin berättelse baserad på egna erfarenheter. Både i det lilla och det stora.

Är man dessutom lyhörd och uppmärksam så kan det leda till en mycket sällsam historia, bara berättaren får förtroendet och vill berätta.

Detta att få ta del av andra människors livsöden och historia är en ovärderlig skatt som oftast bara försvinner, eftersom berättelsen sällan skrivs ner. Tänk hur många intressanta människoöden har vi inte tappat bort i historien eftersom de aldrig skrivits ner. Så många intressanta erfarenheter och inte minst kunskaper vi har mist i historiens glömska.

Jag menar att vår historia bär på mängder av kunskaper och det är både viktigt och spännande att möta människor och få en del av deras berättelser för att kanske få en skymt av det liv vi går miste om - både hos oss själva och hos de vi möter.

Så var noga med att lyssna och se, både på det som sägs och syns och inte minst på det som inte sägs eller det som inte syns!

- En tanke i kvällningen från Ylva på resa genom Sverige