Idag var dina ögon pigga och ditt ansikte lyste upp när du fick se oss i dörröppningen. Jag log tillbaka och klappade dig på din magra skuldra. Med ostadiga ben gick du tillbaka till ditt rum. Där kunde vi samtala på hjärtats språk, modersmålet, eatnigiella, gollegiella.

 

Att sjukdomen du har tar på dina krafter syns påtagligt, men att det ändå finns sån styrka i din kropp. Men så har du fått vandra på dina marker i hela ditt liv, fått arbeta och skapa med dina händer. Både praktiska och vackra saker har arbetats fram ur de vrilar och renhorn som du bearbetat. Du har fått färdas över kända vatten och fångat fisk till husbehov och haft tillgång till renkött och så sent som förra hösten var du också med i skogen på älgjakten med pojkarna. I våras såg du till att mata renarna, hemma på gården, varje dag. Men så kom dagen då sjukdomen tog över och långsamt började förtära din styrka inifrån och du inte längre kunde vara kvar på dina marker utan tvingades att flytta in till stan upp på sjunde våningen i ett boende. Du kan inte längre själv välja om du ska gå ut och mata renarna, eller elda i verkstan för att småsyssla med något där. Du kan inte längre hämta in ved till kaminen och inte tända en brasa om du fryser. Du kan inte gå ner till älven för att se om isen lagt sig eller om det är mycket snö i skogen. Allt blir bara minnen. Viktiga, vackra och närande minnen. Från början fanns det ett motstånd i dig till nyordningen och du ville bara hem, men idag är orken borta och du sover mycket och livet ditt är annorlunda.

 

Vi hade med oss ett gammalt fotografi från 1921. Bilden är tagen sex år innan du ens föddes. På den svartvita bilden syns en ung och stilig man med allvarlig min, men med en gnista i ögonen. Mannen är klädd i sin kolt och han är din far. Tänk att vi har förmånen att tillsammans med dig ha relationer till historien i mer än ett sekel - en hissnande tanke. Det med hjälp av bara tre generationer. Jag kan inte låta bli att undra vad han skulle tycka om livet av idag i jämförelse med de förutsättningar han växte upp i. Vilka saker skulle han tycka var bättre? Å vad skulle han direkt förkasta?

 

Tänk att ett porträtt av en människa kan leda till så många tankar och så mycket samtal. Idag var det en bra dag!