Ibland är det bara att inse att vi har starka skyddsänglar som vandrar vid vår sida. I det vardagliga livet varken vi ser, förnimmer eller ens vet om att dom finns där. Men så plötsligt en dag är det så att vi ser döden i vitögat och är näst intill på väg att kliva över gränsen till nästa dimenssion. Det är där och då när vi klarar oss med blotta förskräckelsen, som våra skyddsänglar finns och vi klarar oss många gånger oskadda eller med mindre blesyrer.

 

Det hände senast för en månad sen när min systerson är på väg med bil från Nikkaluokta till Kiruna. Plötsligt efter en snäv kurva dyker renen upp som från ingenstans. På mindre tid än vi ens hinner tänka färdas inte bilen längre stabilt på vägen då han instinktivt gjorde en undan manöver. Renen klarar sig, men bilens däck skär ut i vägrenen och den är inte kontrollerbar längre. Bilen studsar i slänten och det blir inte bättre än att när det till slut är stopp har bilen voltat runt och Erik hänger fast i bältet upp och ner. Mörbultad och chockad men vid liv. Det tar en liten stund innan han får loss bältet och lyckas krångla sig ur läget och kan krypa över till passagerarsidan och ta sig ut. Det kommer en bil bakom som stannar för att kolla läget. I vår tid av modern kommunikation så halar en av tjejerna fram sin mobil, då Eriks egen mobil inte står att finna och när den väl blev funnen bar den ur funktion, och Erik kan själv ringa sin mor och informera om tillbudet.

 

Räddningstjänst larmas och ambulans kommer till platsen. Erik tas om hand och transporteras till Kiruna lasarett för undersökning och röntgen. Han blir kvar där över natten för observation, men har klarat sig helt oskadd. Det är då man känner ödmjuk tacksamhet för livet och faktiskt krasst konstaterar att vi omges av starka skyddsänglar. Erik är en erfarenhet rikare och vi inser att vi fortfarande är rika då vi har vår Erik hos oss!