Tala är silver men tiga är guld
Genom åren har jag gång på gång återkommit till mina barn med följande: Man FÅR inte säga vad som helst. Jag menar verkligen de. Spelar ingen roll hur arg eller besviken man är. Man får INTE säga vad som helst. I dessa tidevarv av tryckfrihet och vår rätt att stå upp och säga vad vi tycker har vi också ansvar för hur vi säger saker och vad vi säger för saker. Det har vi gentemot alla. Våra barn, våra syskon, våra föräldrar - ja gentemot precis alla. Ett ord kan såra, skada, kränka och bita sig fast å göra så ont.
Varför är det då så lätt att rent ut sagt tala skit om andra?? En orsak är tror jag att man på så vis ställer sig själv i en mycket bättre dager. Man vänder fokus från jaget och den egna personen -tror man- genom att tala illa om andra. Egentligen kanske det säger mer om den som pratar än den man pratar om. Men dessvärre är skadan redan gjord. Så frågar jag mig vidare hur kommer det sig att man väljer och tro på andra människors uttalanden?? Jag menar att man hört genom bekantas bekanta att det faktiskt var så här. Ja jag vet inte varför. Jag kan inte komma på en enda bra idé om det. Jag kan bara uppmana till att man faktiskt bestämmer sig för att bilda sig en egen uppfattning eller prata rakt ut med den personen de gäller istället för att tro på de man hör när det gäller rykten och elakheter.
Men ord kan också vara vackra och till glädje. Så använd dina ord till att glädja andra. Tänk dig noga för och ta dig en titt i spegeln och känn att du kan vara stolt över människan där som möter din blick!
Rapport från en Ylva som aldrig upphör att förvånas!