En ödesmättad dag

Det var med något av en ödesmättad känsla som jag la mig i går kväll, med ett ljudinferno utifrån av stormen som tog tag i vårt hus så det knakade i fogarna och takplåten skallrande som om den skulle flyga iväg vilken sekund som helst och det sista jag hörde är ljudet av helikoptrarna, i vår vanligtvis tysta fjälldal, innan jag somnade. Jag vaknade kl 03.24 och kunde inte förstå vad som var så märkligt innan jag insåg att det var stormen som bedarrat och inte ett enda ljud av någon helikopter. Helikoptrarna hade slutat flyga runt halvtvå tiden i natt då det absolut inte gick att se något på grund av mörkret. Men alldeles nyss  hördes återigen det välbekanta ljudet av de stora militärhelikoptrarna på väg ut till fjället igen. Man hittade ju sent igår kväll något som tros vara vrakdelar av herculesplanet och alldeles nyss har sökandet återupptagits. Stormen har bedarrat men det är grått och  väldigt låg molnbas där fjälltopparna ligger insvepta i allt det luddiga grå så hur sikten är kan man ju bara ana. Markpatruller är i alla fall redan på väg ut och man ska söka av ömse sidor av Kebnekaise.

Rapport från en morgontidig Ylva i Nikkaluokta.

En av helikoptrarna som passerade för en liten stund sen
Här står jag på Kebnekaises sydtopp och har fotat rätt ner på Rabbots glaciär
som ligger rakt väster om Kebnekaises topp
dit en del av marktrupperna nu är på väg.
Bilden är fotad på påskdagen 2011
Här är Kebnekaises östsida med Isfallsglaciären i framkant.
Ett område som också ska sökas av under dagen.
Bilden är tagen januari 2010

Kommentera här: