Midvinter på fjället

Mer än en gång har jag färdats genom fjällets karga dalgångar, och varje gång kan jag inte låta bli att fascineras av naturens storslagenhet. Så här vid midvintertid är det ännu många långa veckor kvar innan solen har klättrat sig över fjällryggarnas höga toppar så att den rosa vintersolens strålar når dalens botten. Vilka krafter moder jord besitter som kunnat skapa dessa enorma bergmassiv. Jag har förmånen att återigen få gästa dessa platser och jag kan inte låta bli att känna en liten kvillrande känsla i hjärtat av lycka och en enorm frihetskänsla, så vackert och så storslaget.

 

Att få färdas på det här sättet gör att man är helt utlämnad åt naturens egna villkor med snö och kyla. Man kommer naturen så nära. Att se den isblå färgen av de frusna vattenfallen på fjällets sidor är en bjärt kontrast till den svart-vita branta klippväggen.  De små vindpinade saxofonformade fjällbjörkarna visar på de hårda vindar som också färdas i dessa dalgångar. Men envetet står de där lite glest utspridda bland sälgen och videriset. Å se där bakom nästa klippa ser vi nio älgar, som verkar något malplacerade vid foten av fjället. Men vi vet att de finner gott om mat bland de lågvuxna snåren. Snart har vi passerat även älgarnas tillhåll och plötsligt från ingenstans kommer en fjällripa flygande. De är fullkomligt osynliga mot den vita marken som bryts av de svarta stenarna och barblåsta krönen i det brokiga landskapet. Så kommer ytterligare en. Fjället är ingen ödeplats ens på vintern kan vi konstatera. Ett hundratal renar strövar också omkring och hittar bete på det mest märkliga ställen. Varje individ är så väl anpassad till livet och att överleva på fjället. Ett naturens samspel som bara passar ihop så perfekt.

 

När vi så nästan har kommit hem färdas vi genom en sagoskog med snötyngda träd och allt är tyst och stilla. En och annan älg syns även här, deras nyfikna blickar och med öronen på skaft följer de vår färd genom skogen. Med kinder rosiga av vinterkylan är det skönt att komma in och snart sprakar en härligt värmande eld i kaminen medan skymningen faller därute.

 

 

1 fjällknodden stig:

skriven

Vilket poetiskt beskrivande språk när det gäller en fantastisk verklighet. FORTSÄTT!!

Kommentera här: