Att falla handlöst

Att möta andra människor kan vara nog så spännande. Man har ingen aning om vad som kommer att ske här näst. Det är kanske tur de med för visste man vad som skulle hända kanske man aldrig skulle tordas med något nytt och okänt. Ibland kan möten leda till att man faller handlöst. Man hoppas att man landar mjukt - men under fallets gång kan man hinna tänka så oändligt mycket och 100 olika senarior far förbi i huvudet på hur landningen ska bli. Man vet inte alls. Ibland blir de såna kraschlandningar, men många gånger - ja nästan de flesta gångerna landar man med hedern i behåll på något vis. Man får som resa sig upp ruska på sig fundera på vad som hände och kanske har man någon ny, nyttig -eller onyttig erfarenhet med sig i sin livsryggsäck. Nu låter det som att det är enkelt att falla, men de tycker jag då rakt inte att det är. Jag vill hoppa, skrika och gråta - berätta för hela världen hur det känns. Men i slutänden lönar det sig nog inte. Nä någonstans inom oss finns en liten låga av liv. Som behöver bränsle för att fortsätta brinna och om så bara en liten liten gest, ett vänligt ord eller en uppmuntrande blick gör att lågan blir större och man känner livskraften inom om sig. Ett par mjuka barnarmar om min hals i en trösterik kram när tårarna rinner är kärlek. Tack ni vänner som finns runt omkring och ger min livslåga bränsle, när jag vilset krockar med hinder höga som berg.

1 Carina:

skriven

Att vilset krocka med än ena och än det andra, ger spår för nästa krock. Då vet man hur man ska styra undan en del av hindren. Man kan se det som en investering i livets fendrar, de dämpar stötarna lite. Hakuna Matata Ylva!

2 Anonym:

skriven

Att vilset krocka med än ena och än det andra, ger spår för nästa krock. Då vet man hur man ska styra undan en del av hindren. Man kan se det som en investering i livets fendrar, de dämpar stötarna lite. Hakuna Matata Ylva!

3 Elisabeth:

skriven

Din liknelse av bränsle till livslågan känner jag igen och visst är det så att man uppskattar de där små vänliga gesterna så oändligt mycket när livet känns extra svårt. Kram

Kommentera här: